Så… Tänkte ge lite uppdatering om livet ute på byavischan här…

Jag trodde för min del att jag inte kunde hitta något bättre ställe och det hade kunnat bli hur bra som helst. När jag först pratade med dem och hälsade på innan jag började lät det ”Vill ha någon som kan/vill rida, lära dig jobba med unghästarna ”och yada yada… En hel radda med bra, roliga saker jag kunde tänka mig göra

Kan säga att inget av det har hänt.

Istället insåg jag, tror det var första/andra veckan, att tjejen som jag ersatte skulle komma tillbaka efter hennes månad i NZ och det var i stort sett det enda jag fick höra ”Karen is coming back!” varenda gång vi mötte någon.. Tror självförtroendet började sjunka där.  För hon å sin sida hade gjort allt. Och gör allt nu.

Hon kom tillbaka för några veckor sedan och för det första är hon bästis med min boss, Tara och för det andra, hon får hoppa på i stort sett vilken häst som helst och göra precis allt.

Jag å min sida fodrar och mockar… Karen gör det med, men hon får även göra allt roligt.

Tara försöker vara snäll och säga du kan sitta och vila lite medan vi rider. Är inte jättekul att sitta och kolla på när jag själv bara vill göra det. Tara har sagt hela min tid här att, den hästen kanske, eller den, behöver bara bli lite starkare och lite mer, ja allting.

Tara tog med sin gamla hopphäst till det stället vi har hästarna vi tränar, som jag skulle/ska få börja rida eftersom hon vet hur ledsen jag blivit när jag bara fått sitta och kolla och ta kort, men nu är den halt och har förövrigt inte varit igång på 6-8 månader så det är nog kört för min del på den med.

Anledningen/anledningarna har varit följande: Inte stark nog, de kan dra iväg. Sedan hade hon ingen häst hon tyckte var tillräckligt snäll så jag skulle rida en annan tjejs jättesnälla och sedan gå över till en av Taras, men nu har andra tjejen ångrat sig och Tara har gett den hyfsat lugna till Karen tillsammans med 3 andra eller så. Nu senast var det för att jag var för obalanserad (ja jag har fått pröva men det är typ allt) vilket jag sa när jag var här och hälsade på och då var det minsann inga problem sa de.

Det som är värst är att Tara hela tiden säger till mig att hon inte kan ta risker, både för min del och för hästen, vilket jag förstår. Vad jag inte förstår är hur hon då kan låta Karen hoppa upp på hästar hon själv sagt kan vara riktigt jävliga eller som hon själv inte ens har suttit på och är nyss inridna.

Jag får helt enkelt inte en chans, och det är nog det som gör mig mest ledsen. Fick rida ett varv runt banan för ett par veckor sedan och då trodde jag allt skulle bli bra och jag och Karen kunde få göra samma saker men det var enda gången jag fick pröva pga av vissa grejer jag gjorde. Men Tara sa aldrig hur hon ville att jag skulle rida, vad jag skulle tänka på osv utan det var det jag klurade ut under det enda varvet jag fick.

Trodde det skulle bli jättebra här men just nu kunde jag lika gärna plockat frukt och fått betalt istället. Har inte jättemånga veckor kvar nu dock och Karen åker hem om två veckor eller så men tror inte det kommer innebära att jag får ta över och rida. Hon skadade även sitt knä nu ikväll (nästan exakt likadant vidrigt sår som jag skadade mitt knä när jag krascha cykeln i en vägbom) så hon kommer nog inte kunna göra så mycket närmaste dagarna.

De är snälla och rätt roliga annars här, de kan bara inte göra något rättvist. Har börjat ogilla Karen en del och det hjälper mig inte direkt i nuläget. Antagligen mest för att jag är avundsjuk för att hon och Tara är bästisar och får göra allt men också för att jag börjar tycka hon är gnällig. Med ett sånt sår hon drog på sig i ikväll är det inte mycket hon kan göra här närmaste dagarna. Och hela tiden var det "men jag vill ju rida!" Ha. Välkommen till klubben, det vill jag med men hjälper inte mig precis.

Jag har fått åka på race och lite sådana saker, klappa fölungar och lite annat så allt är inte genomruttet, det är bara kasst varenda morgon när jag får se Tara och Karen rida iväg och när jag får höra "snart" och anledningarna till att jag inte får rida.

Förra söndagen var det iaf Mors dag här och precis som Alla hjärtans dag var det hur mycket som helst att göra i restaurangen där jag jobbade förut så de ringde in mig kvällen innan. Var skoj att komma tillbaka, se alla och göra något (som jag tydligen åtminstone duger till) igen. Och tjäna lite pengar!