Mina ben har fortfarande inte slutat skaka.

For att dra historien om trapporna...
Vi tankte ta en paus fran sol och bad o sadar och besoka ett tempel. En jattebra ide tills vi kom fram dit och undrade lite vart vi skulle ga. Taxi-chaufforen skrattar at oss och pekar uppat. Det var alltsa sa att templet lag uppe pa toppen av sjalvaste Kilimanjaro eller nat... Eller snarare 1237 trappsteg rakt upp i himmlen. Tog oss  sakert en timma upp med en jakla massa svordomar, forbannelser och framforallt SVETT! Inte var det nagra enkla lagom trappor precis.

Sa fy fan. Jobbigaste jag gjort i hela mitt liv tror jag, Slar anstrangningen med att ta sig till Viewpoint pa Phi Phi med hastlangder. Men som en skojig svensk (om tog en paus i skuggan nar vi kom flasande) sa: "Billigare an gymmet" Varav jag klackte ut mig. "Varfor springer du inte da?" och han svarade "Bar du mig ner sa gor jag det" Varav jag havdade att "Ner ar det ju fritt fall for tusan, Hur svart kan det vara o komma ner?=D"

Aja enouge med gnallande. Var apor dar nere pa marken. En forsokte ta min glass! Satt bredvid mig en stund men sa pillade jag pa ett myggbett eller nat och da passade han minsann pa att hoppa fram och forsoka ta den ur handen pa mig.  Men att vara sot ger inga privilegier aven om man ar apa.
Nar han inte fick den sa visade den tanderna mot mig sa da vaga jag inte sitta dar mer...

Biten av en apa ar ju inte sa rockigt,